Sverige behöver en bostadspolitik, inte en byggpolitik

Jag är krönikör på Bostadspolitik.se och här är december månads krönika

Sverige behöver en bostadspolitik, inte en byggpolitik

Vintern har dragit in över vårt land, värmepumparna går på max och vi tänder brasor och värmeljus i våra hus. Men ute på gatan är det olidligt kallt, den kyliga novembervinden tränger igenom alla lager av ullplagg och jag skyndar mellan mina möten och bestyr för att slippa vara ute mer än nödvändigt. Lyckan är stor när jag får komma hem, in i värmen, stänga dörren och vinterkylan ute bakom mig. Det är trygghet för mig, men den tryggheten har inte alla.

När vintern nu kommer blir det extra påtagligt hur jävligt det är för de som lever i hemlöshet i vårt land. Härbärgen, stationer, trappuppgångar, ja alla platser där det går att fly undan vinterkylan och den blöta snön fylls av människor som inte har någon annanstans att ta vägen. Det är inte värdigt ett land som Sverige, vi kan bättre.

Under alldeles för lång tid har byggtakt, antalet påbörjade och färdigställda bostäder stått i politikens fokus. Och jag kan förstå det, för numerär och tydlig mätbarhet i ett stapeldiagram är betydligt mycket enklare än att lösa de stora utmaningar vi har med utsatthet och hemlöshet. Där kommer det att krävas individuella lösningar och inte bara tilltron till en generell bostadspolitik.

Trots hög byggtakt och att antalet färdigställda bostäder de senaste mandatperioderna har varit rekordhöga, med en toppnotering på 51 500 nya bostäder under 2017, så ökar ändå antalet hemlösa. När Sveriges Stadsmissioner släppte sin hemlöshetsrapport för 2023 var det även denna gång dyster läsning, den strukturella hemlösheten ökar och över 33 000 människor saknar ett hem att kalla sitt eget. 

Några av de saker som rapporten visar på är att vräkningar ökar, speciellt bland barnfamiljer. Att skillnaden mellan olika kommuner är stor, dels vad gäller hanteringen av hemlöshet men också att kommunens ekonomiska förutsättningar påverkar hur hjälpsökande personer i hemlöshet bemöts. 

Rapporten visar också att det är få kommuner som kartlägger hemlöshet och att det har blivit allt svårare att få stöd för berörda personer. Det här är bedrövligt för ett land som Sverige. Och nä, det är klart att det inte blivit mer pengar över i kommunernas plånbok till att hjälpa människor på fötterna igen i denna svåra ekonomiska tid, men oavsett måste vi göra det. Jag är övertygad om att det behövs ett nationellt ansvar. Även om reformutrymmet är litet även där så är människor med knappa resurser än mer utsatta i dagens ekonomiska läge. Det är i tider som dessa extra viktigt att ge människor förutsättningar att ta sig ur sin svåra situation och då är ett tryggt hem en grundförutsättning.

Det finns utredda förslag i Karolina Skogs drygt 700 sidor långa utredning “En socialt hållbar bostadsförsörjning”, börja med att genomföra dom så kommer vi kunna sänka trösklarna in på den ordinarie bostadsmarknaden.

Men för att lösa den bostadskris, med 33 000 hemlösa i Sverige, är jag övertygad om att det behövs mer. Det behövs långsiktiga blocköverskridande överenskommelser, som stärker kommunernas arbete, utökar socialtjänstens ansvar, ser till att metoden Bostad först införs i hela landet och som ger de fantastiska ideella organisationer som idag är räddningen från vinterkylan möjlighet att istället få bygga en stabil, långsiktig och förebyggande verksamhet.

I Finland minskar hemlösheten och bakom det står gemensamma blocköverskridande politiska reformer, resurser, mod och vilja. Det borde vi i Sverige också kunna få till. 

Just nu träter de politiska blocken i helt andra frågor än bostadsfrågan, konfliktnivån, tonen och retoriken är stundtals väldigt hård. Och ja, det är klart att det finns skillnader, men den om allas rätt till ett tryggt hem borde en stabil majoritet i Sveriges riksdag kunna enas om.

För att ge fler ett tryggt hem, byggbranschen långsiktiga förutsättningar och dessutom en stabilare byggtakt så behövs spelregler som inte förändras vid varje regeringsskifte, eller vid en budgetmajoritet som fäller sittande regerings reformer. I tider som dessa, sätt er ner och kom överens. Det kommer vara avgörande för att människor långt ifrån bostadsmarknaden ska kunna ta sig in på den. Men också för att den industri som år 2022 stod för över 11 procent av Sveriges BNP och för ungefär lika stor andel av sysselsättningen också i framtiden ska kunna vara stark. Jag skulle vilja se en bostadspolitisk beredning som jobbar en bit ifrån den politiska debattens hetluft, som lyssnar på expertis, ser på goda exempel och blocköverskridande kommer fram till en långsiktig bostadspolitik för Sverige. Men det kanske är för mycket att önska sig.